När jag gick i gymnasiet hade vi något som kallades "religionsdag" och vår skola hade bjudit in två personer som hade sin tro i något som kallas New Age. Den ena, Lasse, sade sig arbeta bland annat som medium. Jag hade nog hört talas om begreppet förut, mest från filmer och så vidare, men jag hade aldrig tänkt så mycket på vad det var och ifall det verkligen var något man kunde göra på riktigt. Så min ingång var öppet nyfiken men ändå skeptisk. Lasse frågade om han kunde få prata lite om min kompis (som jag satt bredvid i klassrummet den här dagen) bara genom att ta in hans energi (eller aura som det också kallas). Jag lyssnade och tänkte att "Jo men det där stämmer ju faktiskt väldigt bra". Men jag var ändå lite skeptisk och tänkte att det där kanske är sånt som gäller många och att man kan lyckas träffa rätt. Men det var när Lasse sedan gjorde Psykometri (mer om det senare) som jag kände att det verkligen hände något.

 

Dom som ville lade fram ett valfritt föremål på katedern medan han gick ut ur rummet. När han kom tillbaka tog han upp ett av föremålen och började beskriva personen som ägde det och det var när han började prata om att han fick upp bilder i sitt huvud av delfiner och att det var en känsla av obehag, som jag märkte att det hände något i rummet. Det blev märkligt tyst och jag började höra snyftningar bakom mig. Jag vände mig om och såg att en tjej där grät och hon förklarade att hon som liten hade haft återkommande mardrömmar om just delfiner. Detta var något som hade påverkat henne starkt..  Det var då jag bestämde mig för att själv boka tid hos Lasse för att se om han kunde säga något om mig.

 

Jag var ganska nervös när jag skulle gå in till Lasse. Jag tänkte för mig själv att "Jimmy, nu säger du ingenting, utan du låter honom få prata utan att du ger honom någon info."

Det första han börjar prata om är hur jag ser på mig själv. Det kände jag stämde bra. Nästa sak var hur andra utifrån ser på mig. Det tänkte jag att det var svårt för mig att avgöra, men jag kände att det också mycket väl kan stämma. Sen plötsligt säger han att jag bär på en stor sorg från ett tidigare förhållande. Då känner jag klumpen i magen komma. Han fortsätter att beskriva hur hon ser ut och även utförligt kring hur hon är som person. Då var jag såld. Jag kämpade med tårarna, för allt stämde 100% och jag visste att han aldrig hade träffat henne tidigare.

När han sedan kunde beskriva en man från den så kallade "andevärlden" som jag direkt kände igen som min morfar (den person som efter hans död hade satt igång dom här tankarna som liten hos mig) så kände jag någon form av sammanhang som är svårt att beskriva.